Koppången .. sång.. Sonja Aldén

Koppången ... 
 
Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor
som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
och himmelen blir grå

Här är stillhet och tystnad
nu när psalmen tonat ut,
men jag bär de gamla orden
i mitt hjärta som förut.

Och jag sjunger för himlen,
kanske någon mer hör på
"Hosianna i höjden",
sen så börjar jag att gå.

Och jag går till de andra,
jag vill känna julens frid.
Jag vill tro att han föddes
och finns med oss här i tiden.
Det är jul och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt,
och som tänder ett ljus
varje söndag i advent.

 
Text: Py Bäckman Musik: Pererik Moraeus

 

Leave a comment »

Tiggeriets vara eller inte vara…

Jag har läst på allt fler ställen på sociala medier kommentarer som kräver ett förbud mot tiggeri…

Jag suckar bara och skakar trött på huvudet.

Alltså att förbjuda tiggeri är lika idiotiskt som att förbjuda arbetslöshet och tro att det skapar fler jobb.

Men hur man ska komma tillrätta med tiggeriet vet jag inte. Dessa människor behöver vår hjälp.

Nu tar jag exemplet med Rumänerna i Luleå. Luleå kommun gick in och betalade återresan till Rumänien och flera nappade och flög hem men redan några månader senare var flera av dem tillbaka. Deras liv i Rumänien är hårt och arbetslösheten hög och lönerna minimala. Sjukhuskostnaderna höga och många gånger har de inget annat val än att tigga för att kunna hjälpa sina nära och kära hemma i Rumänien. Enligt intervju med en av återvändarna så har hans fru behov av sjukvård och han har en lillebror han försörjer där hemma och de 100-500kr han lyckas tigga ihop varje dag räcker både för hans egen mat här i Sverige plus att det täcker sjukvårdskostnaderna för hans fru. En lön i Rumänien på 100-500kr är en omöjlighet för en vanlig knegare men i Sverige kan han få ihop det genom att tigga ute i kylan. En tiggare i dag i Sverige blir spottad på, sparkad på och ofta tyvärr slagen. Hån och gliringar faller över deras huvuden dagligen. De har inte valt att bli tiggare utan de ser helt enkelt ingen annan utväg. Tyvärr blir de fler och fler och det skapar irritation. Även jag har blivit irriterad och tanken ”men va fan , sitter de här med, kan man inte få handla i fred” for genom skallen när jag nästan snubblade över den femte tiggaren samma dag i Gällivare. Den tanken fick mig att stanna upp och tänka efter. Jag är en av de människor som tycker det är hemskt att folk ska behöva tigga för att få ekonomin att gå ihop och jag ger pengar så ofta jag har råd och möjlighet. Så var kom denna irritation ifrån?

När jag kom hem satte jag mig i soffan med en kopp kaffe, kliade min gamla hund och tvingade mig till att rannsaka mig själv.  Varför blev jag irriterad på dessa tiggare som satt under filtar i kylan utanför alla större affärer? De frös och sitter inte där för att det var så himla kul, de sitter där för att de inte ser några bättre val. Jag är arbetslös och just nu sjukskriven så jag klarar inte ens räkningarna varje månad och jag vet vad det innebär att ha ont om pengar. MEN jag har alltid tak över huvudet och jag har aldrig behövt gå hungrig. Om jag skulle förlora lägenheten så har jag vänner som jag kan bo hos eller bo hos min pappa. Jag behöver inte vara ute och frysa i den norrländska vintern. Jag kanske inte klarar räkningarna nu men jag VET att det kommer bli bättre och då kan jag betala av och komma ikapp igen. Men det skapar en enorm oro och stress att inte veta var och när och hur nästa krona kommer ifrån men jag har ändå tryggheten i att veta att jag aldrig behöver gå hungrig. Så varför kände jag denna irritation när man springer på femte tiggaren samma dag i ett litet samhälle som Gällivare? Jag ser ju hur de fryser och blir fult behandlade och jag brukar få värk i hjärtat av att se dem och vilja göra något för att hjälpa… Men plötsligt var jag arg och irriterad på dem, varför det?

Jag tog ännu en klunk av mitt allt kallare kaffe medan jag grubblade över mig själv och min reaktion. Svaret var inte så kul. Jag kände irritation för att jag hade dåligt samvete och skam helt enkelt. Här kom jag springande, varm och skön i min fina täckjacka och täckbyxor och rejäla skor och ska handla mat och annat bra att ha saker och ser dessa sitta och frysa och veta att jag inte har råd att hjälpa dem. Och även de gånger jag stuckit åt dem en hundring så sitter de kvar och tigger mer, för vad är väl en hundring i dagens dyra samhälle, och man känner sig otillräcklig.  Min fina täckjacka har jag fått av mitt ex som inte ville ha kvar den för han föredrog sin nya, mina täckbyxor har jag fått från ett f.d. jobb och mina skor är två år gamla men håller nog den här vintern också. Inget av det är köpt nytt men de är varma och sköna och duger åt mig. Jag vet att jag inte har råd att hjälpa andra mer än jag redan gör men ändå skäms jag och har dåligt samvete när jag inte kan ge något får de har ännu mindre. Jag skäms över att samhället är uppbyggt med såna regler och lagar att dessa människor behöver tigga. Jag vet att det är Rumäniens eget fel att deras folk har det bättre som tiggare i Sverige än som arbetare i Rumänien men ändå känner jag ansvaret. Vi bor på samma jord och det ett land gör påverkar alla andra länder. Vi sitter ihop. Vi är faktiskt människor allihopa. Vi är människor och vi bor på samma jord och våra handlingar blir som ringar på vattnet. Vi alla påverkas av vad andra gör.

Så vad kan vi göra åt det då? Jag vet faktiskt inte.

Vi kan väl bara vara medmänniskor och hjälpa där vi kan?

Att förbjuda tiggeri kommer INTE att lösa problemet, det fattar väl ändå varenda människa med minst två aktiva hjärnceller. En möjlighet att tjäna egna pengar på riktigt hade nog fungerat, men med tanke på att vi inte ens har jobb åt oss själva i landet så kommer troligen en sådan lösning skapa mer motsättningar och hat om vi inte ser till att det händer i deras hemland. Nu tog jag bara Rumänien som exempel, detta pågår överallt och vi får inte glömma bort att vi faktiskt har en hel del svenska medborgare som också tvingas till att tigga för att överleva. Många av de motsättningar vi har i landet i dag kommer ifrån frustrerade Svenskar som har svårt att bland annat hitta bostäder och så kommer flyktingar och flyttar in i lägenheter och bostäder medan de svenska medborgarna får vänta i åratal. De ser hur det byggs flyktingförläggningar medan det inte byggs vanliga hyresrätter. Och om det byggs nya hyresrätter så blir hyran så dyr att man inte har råd att flytta dit. Att själv kämpa med räkningar och inte ha råd med något och så se flyktingar med nya kläder skapar ännu mer irritation och motsättningar. Att sedan de får samma summa pengar som en svensk medborgare på socialbidrag glöms bort. Men har man bott här har man skaffat sig utgifter i form av tex studielån, abonnemang, prenumerationer, försäkringar m.m. Vi bor oftast själva medan flyktingarna slussas in 3-4st i en tvåa, ofta utan att ens känna varandra innan. Så vi svenska medborgare har högre utgifter så trots samma beviljade bidrag från soc räcker våra pengar till mindre. I mitt fall har jag dessutom djuren som tuggar pengar. Jag missunnar inte flyktingar deras bidrag och om de köper ny mobil, so what? , de hade ju ingen gammal och man får billiga mobiler  i dag om man tar ett abonnemang till så vad är det att vara bitter över?? De måste ju kunna prata med familj, myndigheter och vänner. Delar man dessutom bostad med flera andra blir boendekostnaden mindre och man får mer pengar över till att köpa kläder och tvingas inte att köpa gammalt. Och om man har möjligheten att köpa nytt är det många av oss som gör det. Jag är dock en secondhand/loppis-gillare så även när  jag har jobb så köper jag mycket begagnat och lägger hellre mina pengar på djuren och mina vänner. Det är en fråga om prioriteringar. Jag skulle säkert ha kunnat ordna en ny telefon när jag jobbade, men jag prioriterade bättre mat och unna mig något kul istället. Många av de svenska medborgare som säger ”jag har inte råd” skulle ha råd om de prioriterade om sina pengar och tänkte efter vad de handlade för något. Att ha ont om pengar gör en väldigt medveten om vad man handlar och går man då in på DollarStore när det sitter en tiggare utanför och man kommer ut med mer saker än man tänkt sig istället för att ge några kronor till tiggaren utanför så kommer det dåliga samvetet och sparkar en i magen och man spontanreagerar med irritation.

Nu när jag vet varför jag blir irriterad blir jag inte irriterad av att se tiggare överallt. Men jag känner ändå ett obehag varje gång jag går förbi och inte har råd att ge något. Låtsas att inte se dem för att jag tror att jag känner mig mindre skyldig då. Men istället känner jag obehagsklumpen i magen och önskar att man vann en miljon på lotto så man blev av med sina skulder och kunde hjälpa sina medmänniskor. För det är just det som allt handlar om, dessa tiggare är våra medmänniskor. De finns, de gnager på vårt dåliga samvete och de behöver vår hjälp. Alla gör vad de kan för att hjälpa varandra så blir hela världen en bättre och hoppfullare plats att leva på.

En av dessa saker som återställer min tro på mänskligheten är Musikhjälpen. Just som jag gett upp hoppet och tron på att människan är god så kommer musikhjälpen mitt i vintermörkret och lyser upp och sprider hopp om att vi faktiskt kanske kan skapa en ljusare och varmare värld.

”Lever på hoppet” säger man ju och det är väl det man måste göra. Kämpa för att hålla hoppet vid liv och arbeta för att förändra sig själv till en bättre människa och kämpa för att förändra samhället till en bättre plats med mer kärlek och omtänksamhet och empati. Det är något vi alla vinner på i längden. Det jobbigaste är nog att se sig själv i spegeln och vara helt ärlig. Våra fysiska fel och defekter är vi snabba med att kritisera ”usch jag har så ful näsa”, ”fy vad jag är fet” osv, men vårt inre är vi inte lika noga med. Det är där vi alla måste börja vår resa. Om det man gör och kämpar för inte kommer från hjärtat så ger man snabbt upp och säger ”det går inte”. Men om man kämpar för det man VET är rätt och riktigt och man känner i hjärtat att man är på rätt väg så ger man sig inte i första taget. Men förändringen måste komma inifrån och det är jobbigt och ofta smärtsamt och man blir aldrig någonsin fullärd.

Detta blev nog ett av mina längsta inlägg här, jag hoppas du orkade läsa hela 😀

Nu ska jag äta en pepparkaksmuffins och dricka en god kopp te. Man måste njuta av det man har när man har möjlighet för att orka med att leva. Se de små varma sakerna i vardagen så orkar man med när släggan kommer tillbaka och vill ha ner en i skorna. God jul på er om vi inte hörs före 🙂

 

Comments (1) »

Allt oftare skäms jag över att vara svensk

Jag märker att jag allt oftare skäms över att vara svensk. Landet där man knappt  vill använda vår vackra flagga, landet med hen och lagom och landet som allt mer verkar sakna civilkurage. Rasismen breder ut sig lavinartat för precis som i Hitlers Tyskland så skylls all dagens problem av vissa på invandring och flyktingar. En fullkomligt vansinnig åsikt som tyvärr plockas upp och sprids av allt fler.  Vi har en regering som sålt ut alla företag som staten kan få in pengar på för att kortsiktigt få in pengar till att kunna finansiera skattesänkningarna. Och så sitter folk och applåderar och tycker oj vad bra att de får lös pengar.. Men de tänker inte framåt för fem öre! Om man säljer bort det man får inkomster av i dag så vad ska man då få in pengar på i morgon? Euskefeurat säger det bra i sin låt ”Nu pissar vi i brallorna igen”. Man får på kort sikt värme när man fryser men sedan blir det bara kallt, illaluktande och obekvämt. Att den regeringen fått sitt så länge som det har skadar Sverige något oerhört och om vi vill ha tillbaka det Sverige vi en gång hade så kommer det ta årtionden.

Nu senaste vansinnigheten som MÅSTE få ett stop är utvisningen av Emanuel och Sleman. De kom trea i Talang med sin dansgrupp Until the end Crew. Emanuel har flickvän, jobb och denna kreativa och kanonbra dansgrupp och har bott i Sverige sedan han var 15. Han har aldrig gjort något kriminellt och han tillför landet så oerhört mycket. Ändå blev han en dag häktad (i dag häktar de människor som ska utvisas utan förvarning för att de inte ska gå under jorden) och förd från Kiruna till Gävle där han får sitta i ett fängelse utan att ha gjort något kriminellt bara för att han inte ska försvinna innan han blir utförd ur Sverige och till Armenien.

I Armenien väntar en mörk och oviss framtid. Här i Sverige har han familj, flickvän, vänner, jobb, dansgruppen och kommunpolitikerna vädjar om och om igen att vi ska få behålla dem hos oss ÄNDÅ vägrar migrationsverket att låta honom vara kvar hos oss. Han slets från sin flickvän, sitt jobb, sin familj och fördes ner till Gävle… Jag skäms över Sverige. Jag som trodde vi var ett humant land. Var finns det humana i det???  Demonstrationer har hållits, FB sida har startats för att visa att vi vill ha Emanuel och Sleman kvar. Kommunpolitiker har talat för att få behålla våra vänner. Ändå sitter Emanuel fortfarande i ett fängelse i Gävle utan att ha gjort något brottsligt. Hans enda brott är att vilja stanna hos sin flickvän, sin familj, sina vänner, sitt jobb och en framtid.  I Armenien har de obligatorisk militärtjänst från 18 år ålder, det innebär att för Emanuel som flydde med sin familj till Sverige när han var 15 så väntar fängelse och troligen död. Emanuel och hans familj har inget hem som väntar på dem i Armenien, inga vänner och inget liv. Här har de familj, hem, vänner, jobb och de har bott här i SJU ÅR! Plötsligt slets han bort från sin flickvän och vänner och fördes till häktet i Gävle i väntan på utvisning. Fy fan vad jag skäms över Sverige såna här gånger!!

Snälla ni, bevisa för mig att inte alla är så hemska och hjälp till att sprida namninsamlingen som startats för att få migrationsverket att ändra sitt beslut.  Här är en direktlänk till namninsamlingen http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8901   Tydligen lyssnar de inte på våra kommunpolitiker och de lyssnar inte på deras vänner och familj, men de måste väl ändå lyssna på svenska folket??

Känner att jag har mer att skriva om dessa olika ämnen men det får bli en annan dag, nu behöver jag gå ut och andas lite höstluft och lugna ner mig.

Gör mig stolt över att vara Svensk igen, ge ditt namn, ge av din tid och glöm inte rösta.

Comments (1) »

Ännu en av de bästa hittad död :(

Robin Williams hittad död, orsak: självmord.
Det skär i hjärtat när jag tänker på att en man som är så älskad och beundrad av så många runt hela världen ändå kan känna sig så värdelös att han väljer att avsluta sitt liv.
Men det är så depressioner fungerar. Man hör inte vad andra säger, man är fast i sin egen svärta. Och om man hör något så tar man allt som kritik och som bevis på att man inte duger.
Robin Williams var en av de absolut bästa skådespelarna/artisterna som fanns och jag kommer sakna honom.
Efter sig lämnar han mängder med sorgsna människor, inte bara nära och kära utan även fans över hela världen som sörjer hans onödiga död. Men det vet han inte om för han är död.
Alltid när det rör självmord så kommer de nära och kära, förutom sorgen, får kämpa med tankar om ”vad kunde jag ha gjort mer”. Det är oerhört tungt att ta sig igenom. Så mina tankar i dag går till alla de som stod Robin närmast, de som förutom sorgen över hans död även kommer att ha det tungt med tankar som ”vad kunde jag gjort mer” och ”tänk om”.
Sanningen är den att det enda man kan göra är att ta reda på orsaken till depressionen och försöka motbevisa den. Att finnas där för personen och visa sin uppskattning. Men att ta sig igenom svärtan är något personen måste göra själv. Ingen kan göra det åt dem. Man kan bara hjälpa och stötta. Det är som med missbruk, man kan inte få någon att sluta utan att den personen vill sluta. Man kan informera, stötta och hjälpa men i slutändan är det personen själv som måste dra det tunga lasset med att avsluta ett missbruk.
Jag har själv kämpat med depressioner sedan slutet av 90-talet och har i dag lärt mig att hantera dem. Jag har lärt mig att jag kan ta mig upp igen och det gör det lättare att ta sig igenom de svartaste stunderna. Jag vet att jag kommer ut på andra sidan svärtan så småningom. Jag har blivit starkare men samtidigt skörare. Det krävs allt mindre för att få ner mig på knä men samtidigt vet jag vad som krävs för att ta sig upp igen.
Att förlora en sån fantastisk man som Robin Williams på ett sådant tragiskt sätt skär i hjärtat men jag kan bara hoppas att hans död kanske får andra att söka hjälp innan de är för sent.
Till sist, tänk på det här
Du är värdefull och du har en mening med ditt liv. Det kanske inte har inträffat än men det kommer garanterat att hända. Ge inte upp. Molnen kanske är här i dag men en dag kommer solen och det VET jag.
*kram*

Leave a comment »

Vinter Kyla Mörker???

Här uppe i norr har  det äntligen vänt. Från mörker mörker mörker och kyla är det nu mer och mer ljus för var dag som går 🙂

I ungefär 6 dagar nu har vi sett solen över horisonten här i byn och det gör hela livet så mycket lättare. Problemen är fortfarande de samma men det känns lättare att bära på och lättare att se nya lösningar och infallsvinklar nu när man äntligen får se lite sol. Varje år när solen kommer tillbaka blir många här uppe precis som jag och känner att livet börjar om. Detta får mig att fundera över varför vi firar nyår när vi gör. Borde vi inte fira nyår vid midvintersolståndet? Det är ju då allt vänder och blir ljusare och då borde det ju vara lättare att se meningen med allt detta ”börja om på nytt” snack som är runt nyår?

Det här med solen har också fått mig att fundera lite. Här uppe har vi ingen sol under, vad som känns som, en enormt lång tid. Det gör de flesta av oss glada och lyckliga när man äntligen får se solen. Facebook svämmas över av bilder på första solen och solbilder åt höger och vänster. Men hur känner man för solen om man bor där det är soligt nästan jämt? Blir man pigg av mörker då?? ”äntligen mörkt”?

Nå, jag har inget bra svar på det utan knaprar snällt i mig extra D-vitamin för att orka mig igenom mörkret.

Det finns dock en stor nackdel med solen när den visar sig på klar himmel här uppe så här års –  det blir så in i helvete kallt (ursäkta språket) !!!  5 dagar har vi haft kallare än -30 och som kallast -38.  Det är KALLT!  Så i dag när jag vaknade hade det äntligen vänt och är bara -19 (men då är det så klart mulet). Ingen sol, men att kunna vistas ute lite längre stunder utan att frysa sönder eller trasa sönder luftvägarna känns som rena lyxen 🙂  Genast bubblade kroppen över av energi och redan före frukost hade jag startat en maskin tvätt, rengjort kattlådan, hämtat ved, sopat snö från bron, låtit hundarna hänga med ut en sväng osv. Och huvudet bubblar av planer för dagen och alla börjar med ”nu kan jag äntligen…”.  När man har haft en sån här köldperiod så känns -25 som rena lyxen precis som 30 min solsken känns som rean lyxen efter att den legat gömd i mörker så länge.  Det bevisar bara att utan tunga perioder i livet har man svårt att till fullo uppskatta de små ögonblicken av glädje.

Nu ska jag ut på långpromenad med hundarna. Första ordentliga promenaden på runt en vecka.

Kram på er och njut av livet och allt skit det innehåller 🙂

Leave a comment »

NaNoWriMo månaden blev papperspysslarmånaden :/ ooops

Nu är det November och i vanliga fall skriver jag varje ledig minut hela november. Men hur peppad jag än var innan november började så känner jag mig nu oinspirerad och omotiverad till mitt skrivande. Bara skrivit 4954 ord hittills och för att ligga i fas och hinna 50 000 ord i november så borde jag i dag ligga på 18 333 :/ känns otroligt trögt nu. Gör allt annat än att skriva (som uppdaterar min blogg 😛 ) och favoritsysslan har blivit att pyssla med papper. Framför allt pappersstjärnor! Folk gillar dem så jag gör och ger bort åt höger och vänster. Mest poppis har de blivit i vitt. Tänkte att jag nu skulle lära er att göra dem så jag kanske kan ägna mig åt skrivandet istället (eller baka 😀 )

Nu får vi se om jag får med alla bilderna eller inte.

DU BEHÖVER:

6st A4 ark i valfri färg, som första försök kan du göra i vanligt kopieringspapper, det blri dessutom rätt snyggt 😉

Sedan behöver du tejp eller häftapparat, eller lim alternativt limpistol (bränn inte fingrarna bara)

Själv använder jag häftapparat med färgade häftklammer som jag köp på Dollar Store

och så behöver du en sax. Det går även att använda mönstersax

BESKRIVNING:

Först tar du ett vanligt A4 ark. I det här fallet har jag tagit ett rött papper eftersom den kompisen ville ha en röd stjärna. Vik ner ena hörnet från kortändan så det blir en triangel som på bilden. Jag brukar göra det på alla 6 papperna innan jag går vidare med nästa steg men du kan göra alla stegen på ett papper innan du går vidare med nästa, det gör du som du vill. Men nu visar jag hur jag brukar göra. 

När du vikt trekanten så klipper du bort den biten som blir utanför.

Bild

Bild

Så du bara har den stora trekanten kvar.

Därefter viker du trekanten en gång till längs den långa sidan.

Bild

Som sagt så viker jag alla sex papperna på en gång

Bild

Bild

Sedan klipper du 3st skåror, men avsluta dem ca 1cm från kanten så du inte klipper hela vägen. Var noga med hur du håller din trekant så den är som på bilden. Du klipper från den kant som är helt vikt längs den kanten som är kanterna på pappret. Hoppas ni kan tyda på bilden. Sedan brukar jag lägga de andra vikningarna ovanpå varandra och markera var jag klippt så det blir lika på alla. OM DU VILL kan du ta linjal och rita med blyerts hur du ska klippa. Då går du ca 1,5cm från kanten med första klippet och stannar 1cm från kanten. ca 1cm breda remsor på de andra två klippen och avslutar dem också ca 12 cm från kanten. 

Bild

Nu har du 6st klippta papper.

När du viker ut dem ska de se ut så här.Troligen kommer ni få den innersta biten större jag var lite snål när jag gjorde just den här stjärnan, sånt som händer när man klipper på frihand 😛

Bild

Nu är det dags att plocka fram din häftapparat, tejp, lim eller limpistol.

Vik ihop den innersta ”fyrkanten” lite omlott och häfta.

 Bild

Eftersom jag gjorde den innersta fyrkanten lite för liten gjorde det att just den här stjärnan var lite småknepig att häfta innersta ”rullen” på. Så hoppas ni gör dem lite större eller använder lim/tejp 😀

Bild

När ni häftat/limmat/tejpat  ihop första fyrkanten så vänder ni på den och tar nästa fyrkant och häftar/tejpar/limmar ihop den åt andra hållet.

Bild

Bild

det var liiiite knepigt att häfta och hålla kameran på samma gång, därav den konstiga häftningstekniken på bilden 😀

Bild

Efter varje fyrkant ni häftat så vänder ni på den och häftar nästa fyrkant på andra sidan så att  häftar varannan på ena sidan och varannan på andra sidan. 

Har ni gjort rätt ser det sedan ut så här

Bild

och så gör ni alla 6 klara 

Bild

Sedan ska ni häfta/limma/tejpa ihop dem tre och tre. Jag brukar försöka få dem alla åt samma håll. Jag kikar så den innersta fyrkanten hamnar åt samma håll. och var noga med att de är rakt, jag är väldigt noga med att alla snibbarna ligger jämnt annars vill stjärnan bli sned.

Bild

SÅ häftar ni ihop de andra tre också och därefter häftar ni ihop de båda treorna

Bild

Bild

den här delen var svårast att visa på bild 😀

Men hoppas ni förstår ändå .. Ni lägger dem lite om lott och var noga med att det blir rakt! så mittvecken kommer mitt emot motsvarande mittveck på andra trean.

Bild

Numera häftar jag med två klämmor lite ifrån varandra för att det ska hållas ordentligt. 

Nu borde ni ha något som ser ut så här… Men vi är inte klara än.

Bild

Nu tar ni och häftar/limmar/tejpar ihop varje stjärndel med med den nästa 

Bild

Här emellen. ska visa åt andra hållet med

Bild

den yttersta slingan häftas/limmas/tejpas med yttersta slingan på nästa del så att de inte kan fara isär.

Bild

sådär, och så gör ni runt om hela stjärnan och så fäster ni ett snöre i mittersta översta stjärndelen. Ni ser ihophäftningen i mitten så tar ni den delen som är rakt över och häftar fast ett snöre då ser den ut så här. Numera har jag köpt en öljett tång på Clas Ohlsson så jag gör hål istället och det gör dem lite hållbarare. 

Bild

MEN vi är ju inte helt klara ännu… 🙂

Vi har ju 6 st remsor som blev över när vi gjorde stjärnans delar. Gör jag vita stjärnor så använder jag remsrona till handlingslappar och kom ihåglappar oftast men har man gjort flera färgade stjärnor kan det vara fint och göra girlanger. Bild

Du behöver bara samma saker som till stjärnan

Sax (eller mönstersax), Lim/häftapparat/tejp och pappersremsorna som blev över efter stjärnorna.

Lägg alla 6 papperna ovanpå varandra.

Bild

Klipp remsorna på mitten så du får två högar, jag klipper på frihand och är inte så noga för det kommer inte märkas så mycket ändå. Men vill du var mer noga så kan du mäta och rita.

Bild

Nu klipper du varje remsa på mitten en gång till. Ja, jag vet att mina är lite skeva men som sagt jag tycker inte det gör något.

Bild

Nu tar ni en remsa och häftar/tejpar/limmar ihop till en ring.

Bild

Bild

sedan trär ni nästa remsa igenom ringen och häftar ihop

Bild

och så en remsa till igenom den och häftar ihop. osv osv tills ni häftat ihop alla remsorna

Bild

Bild

och sedan missade jag att fota det färdiga resultatet 😛

Men Jag har en bild på en massa papperspyssel jag gjorde i går och där finns girlanger gjorda på samma sätt fast klipta med mönstersax så de är lite vågiga

Bild

Här ser ni två st girlanger av ringar som jag beskrev i instruktionen och en lika dan stjärna men här finns även en strut, en snöflinga/julstjärna i vitt papper med pärlor i mitten, en hjärtformad girlang, en servettblomma (lila) och en pappersblomma (rosa) som jag trätt på blompinnar klädda med remsor av grönt papper. Nästa gång tror jag att jag berättar hur man gör en servettblomma. 

De flesta av mina pysselidéeer hittar jag på youtube, bloggar och googlar men framför allt hittar jag dem på gruppen Pysseltips och Idéer i hemmet som är en Facebook grupp som jag fullkomligt ÄLSKAR!

Comments (1) »

NaNoWriMo 2013….

.känner för att hoppa runt och sjunga ” It’s the final countdown”, men det skulle inte göra varken pappa eller djuren glada.

Men faktum kvarstår det är nedräkning inför årets NaNoWriMo eller Nano som vi brukar säga.

För er som undrar vad Nano är för något kan jag tala om att det är en .. hmm.. hur ska jag bäst beskriva det här? Man kan väl säga att det är en slags tävling.

Det går i kort ut på att du ska skriva en novell på MINST 50 000 ord från första november till sista november.  Du lägger upp den, får den validerad och vips så står du där med tårar i ögonen och utnötta fingrar och känner dig två meter lång och vrålar ”JAG KLARADE DET!!! Kolla! Jag gjorde det!!” . Lite så är det faktiskt. Man får jordens kick av att verkligen klara det! Att skriva 50 000 ord på 30 dagar och inte kunna skriva på heltid ÄR en enorm utmaning och om man klarar det är känslan helt otrolig!

Okej så vad ÄR nano för något??

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month. Varje år samlas deltagare från HELA världen på http://nanowrimo.org/ och skriver för glatta livet. Just nu när jag kikade in så var det 127 462 personer anmälda till årets Nano. Siffran stiger ständigt och 1 november burkar den göra ett galet skutt uppåt. 🙂

PÅ Nano sidan får du tips på skrivande, det finns olika forum att vara med i och under november brukar Nano-chatten vara igång med våran bot Timmy som startar och slutar ordkrig, hämtar saker och kastar kuddar. Chatten är inte bara ett sätt att prata deltagare emellan utan även ett bra hjälpmedel om man kör fast, letar namn till en karaktär, byta skrivaridéer och en massa annat. Finns olika chattar och Sverige har en egen men du kan även vara med i flera tex England,  Australien och så vidare.

Man man även skicka nanomail till andra deltagare, man kan köpa produkter eller skänka pengar (det drivs av en ideell organisation) och det anordnas skrivarträffar runt om i hela världen! Du kan läsa mer om dessa på de olika forumen.

Det är inte bara ett sätt att sporra sitt eget skrivande det är även ett sätt att få ny inspiration, nya idéer och nya vänner.

Du kan skriva på vilket språk du vill och din novell behöver inte vara klar sista november, den måste bara vara över 50 000 ord.

 

Jag upptäckte Nano sista oktober 2011 genom tidningen Skriva tror jag att det var. Funderade på det några timmar och tänkte sedan att nåja, det är gratis att vara med, man får testa sig själv och klarar jag det inte kan jag försöka igen nästa år. Så jag gick upp till datorn och anmälde mig och vid midnatt satt jag och skrev för glatta livet 😀

Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva så jag bara började. Efterhand växte karaktärerna fram och jag fick göra en paus i skrivandet och skriva lite post it lappar med de olika figurerna, lite hållpunkter om vad som skulle hända och hade hänt och lite beskrivning på länderna (ja, jag skriver fantasy) och människorna. Sedan kunde jag fortsätta och till min enorma stolthet så klarade jag det!!!

November 2012 gick jag med igen och tänkte skriva klart min berättelse plus att jag hade gjort en outline på en fortsättning. Jag öppnade ett nytt dokument och försökte skriva. Jag bytte jobb, jag flyttade och var mitt i ett helt nytt förhållande som var rätt struligt just då. Så sista novemeber satt jag med ynka 8 000 ord och kände mig besviken. Men efter någon vecka gick det över och jag började peppa inför Nano 2013…

och snart är vi där.

Första novmeber närmar sig med stormsteg. Jag försöker bearbeta det jag har av min story så när första novmeber börjar så har jag bara att öppna ett nytt dokument och börja skriva (jag skriver i word och lättare att ha koll på antal ord om jag gör varje nano i ett nytt dokument och när nano är slut klistrar jag över texten till resten av berättelsen).

I år hoppas jag verkligen att jag klarar det, men efter att ha misslyckats förra året, trots att jag skrev så snart jag kunde, så har  jag insett hur knepigt det kan vara. Hade det så väldigt enkelt att klara första året att jag blev lite övermodig. I år vill jag först och främst få klart första .. vad ska jag kalla det? Boken? Berättelsen? Novellen? I andra hand vill jag klara 50 000 ord och som absoluta drömmen vill jag bli klar med den andra berättelsen om dessa människor som jag börjat göra outline/storyline till. Men jag kommer att jobba mellan 99,5 till 131 timmar i November och vara bortrest en vecka och så passar jag dessutom på att fylla 40 … Lite fullbokad månad igen 😀  Men då jag jobbar nattskift kan jag sitta och skriva mkt på nätterna på jobbet om det är lugnt där och så har jag nästan två veckor ledigt från jobbet. Då ska jag egentligen hinna ordna ved och allt sånt men jag borde även ha en god chans att hinna skriva. Nu är det svåraste att inte tappa suget. Det gäller att bibehålla peppet och komma i håg att det faktiskt är KUUUUUUL att skriva!! Yiihhaaa!!!

Kom igen November!! Snart kör vi!! Wohoo!!! hejja!! … och allt sånt 😀

Nu närmar sig klockan midnatt och jag borde hitta till sängen, har jag tur är den där den var i går annars får jag väl gå ut och leta… Så ser ni en säng som vandrar förbi kanske det är min. 😛

DAGS ATT SOVA!!

Go natt sötnosar

/Dweia

Leave a comment »