Archive for maj, 2013

Välj dina strider??? och hur botas frustration??

Frasen ”välj dina strider” är något jag får höra. Men vad gör man när striderna väljs åt dig? Det är bara att gilla läget och kämpa på för det man tror på, för det man står för och det man vill. Ger jag upp så har jag heller ingen rätt att gnälla. Ger jag upp har jag ingen rätt att sura eller gråta. 

Att kämpa för det man tror på och det man vill även i liten skala är ändå att kämpa. 

Jag menar inte att man ska gå ut och slåss eller kasta sten. Det finns INGET som kan rättfärdiga en sådan handling. INGET ger en människa rätten att förstöra annans egendom bara för att de inte får som de vill. INGET ger en annan människa rätten att döda eller skada… MEN samtidigt förstår jag frustrationen. 

Frustration… Ett ord som rymmer så mycket. 

Frustration över sin livssituation, frustration över att inte nå fram, frustration över att inte bli hörd, sedd eller duga oavsett hur man vrider och vänder sig. Hur man än kämpar blir inget bättre. 

Det är en frustration som många kan känna igen sig i. Den gäller så mycket och det kan gälla så lite. Ett barn som så väldigt gärna vill ha mer veckopeng men hur han eller hon än argumenterar så säger mamma/pappa bara nej. Det kan gälla en som inte klarar sin ekonomi och ber soc om hjälp. Frustrationen över brist på jobb, frustrationen över nedskärningar och försämringar inom skola, sjukvård, omsorg. Frustrationen över att hur mycket man än gör så räcker man ändå inte till. Hur mycket man än försöker så går man rakt in i en vägg av byråkrati och regler. 

Dessa ungdomar som vandaliserar vårt land just nu är inget annat än det vi själva skapat. Bortskämda, egoistiska, okunniga och ouppfostrade. Och det är inte deras så kallade frustration jag pratar om. Jag pratar om den frustration som växer i de flesta hem i dag.  Och jag pratar om den frustration jag själv känner. 

Jag känner att jag troligen kommer att hoppa från frustrationsämne till frustrationsämne i det här inlägget, men det måste ut innan jag exploderar.

Chefer som kallar in dyra konsulter för att kunna göra nedskärningar som ser bra ut på pappret men som de anställda VET att de inte kommer att fungera, men chefen har ju konsulternas fina papper som säger annorlunda och de anställda kan bara frustrerat sitta och se på hur företaget körs i botten och får lägga ner.

Sköterskor som ser alla neddragningar och vet hur mycket jobb det krävs för varje patient och de får bara göra hälften. Nedskärningar som hindrar dem från att göra det som krävs för att det ska bli bra.

Patienter som inte kan få läkaren att lyssna förrän det är för sent.

Försäkringskassan som tvingar folk att jobba trots läkarintyg om talar om att det är olämpligt.

Frustrationen över att hur många jobb man än säker är det alltid någon som är snyggare, yngre och har bättre utbildning.

Att inte bli hörd

Att inte bli sedd

Att se missförhållanden och försöka göra något åt det men blir stoppad av olika anledningar och bara kan se på. 

Frustrationen i att bli lovad saker som inte uppfylls.

Frustrationen i att se någon bli sjuk och dö utan att kunna göra något åt det. 

Frustration över en regering som endast lyssnar på pengarnas prassel och inte på folkets viljor. 

En inkompetent och i det närmaste obefintlig psykvård.

Exemplen kan radas upp i det oändliga… Sammantaget är det verkligen så förvånande att våldsbrotten ökar? Att andelen psykiskt störda begår mord? Att deprimerade begår självmord? 

Det är VI som gjort detta. Det är VI som bär ansvaret för folks värderingar och uppfostran. Det är VI, folket, som måste ställa oss upp och GÖRA något. 

Jag har hört och sett folk med ena andetaget säger de ”Fy så hemskt med mobbing och nätmobbing det borde förbjudas!!” för att i nästa andetag fnysa och säga ” men fy fan har du sett så fet hon blivit” eller liknande. LEV SOM DU LÄR!! Och uppför dig som en människa. VAD har du med att göra om någon väger för mycket i dina ögon? Det är DEN personens liv inte ditt. DU har ingen rätt att döma. Och dina barn kommer ta efter dig. Din grannes barn kommer att ta efter osv. 

Jag jobbade som vikarie på ett dagis för ett år sedan eller något i den stilen. Vikariat som varade i fyra månader. Barn som knappt kunde prata gormade ”jävla fitta!!”… Respektlösa och elaka. De slog lärare, slog varandra med mera. ERA barn, ERA värderingar och ERT uppförande de hade med hemifrån. 

Fröknarna hade att hantera rent elaka och ouppfostrade barn, nedskärningar som de själva visste var rent vansinne och gjorde att de var två fröknar på 30 barn när de var ute på gården. Trillade ett barn på ena sidan och två bråkade och hände det en tredje sak samtidigt (med 30 barn kan du räkna med att det händer minst 10 saker samtidigt) har inte fröknarna en chans att kunna se vad som händer. Något de själva vet, men samtidigt sätter cheferna munkavle på sin personal, ”ni får inte tala om att vi skurit ner för då blir föräldrarna arga”. Istället får de slita hela dagarna med förstora barngrupper, för lite lön och för lite material, de får skit av föräldrar och de får skit av cheferna. 

Detta är människor som har hand om era barn 4-8 timmar / dag. Resten av dygnets 20-16 timmar är det föräldrarnas ansvar. ÄNDÅ beskylls dagisfröknarna (jag vet att det heter förskolelärare numera)  för barnens dåliga uppförande. . . .  Ett uppförande och en mentalitet som följer med uppåt i åren.

Barnet kommer in i skolan, de börjar få betyg. Men VE den lärare som vågar att ge ditt barn dåliga betyg! När jag var liten så var det barnet som inte pluggat nog om de fick dåliga betyg. Det fanns gott om usla lärare men då tog man hem och pluggade hemma tills man kunde. Pluggade man inte fick man dåliga betyg och fick skylla sig själv. I dag blir föräldrarna arga och gormar på lärarna. Egenansvar finns tydligen inte. 

Barn i dag lär sig inte att ta ansvar, de lär sig inte vad empati är, de lär sig inte att dela och säga tack och varsågod. Vanlig artighet och vänlighet mot sin nästa anses som svaghetstecken i dag. 

Är det så vi vill ha det??

Detta skapar frustrerade människor, bortskämda människor utan egenansvar och utan kunskaper att klara sig själv. Människor utan tanke på sin nästa eller hur det känns att själv bli utsatt för de hemskheter de själva utför. 

Den mentaliteten har gett oss den oempatiska statsmakt vi har i dag. En makt som endast vill tjäna snabba pengar utan en tanke på morgondagen. En makt som vill pressa ut den sista lilla livsgnistan ur folk så länge det kan ge pengar. En makt som utnyttjar de gamla, svaga och sjuka. En makt som övervägande delen av Sverige röstat på och tror på.  Det är ett samhälle vi skapat.  Vi bor i ett samhälle gjort på frustration. 

MEN det finns ett botemedel!

Detta botemedel kallas EMPATI. Att bry sig om sin nästa, att vilja sina medmänniskor väl och dela med sig av det man har oavsett hur lite. Empati bygger hållbara samhällen där vi bryr oss om varandra. Där vi hjälper varandra och själva kommer att få hjälp. Empati ger förståelse och med förståelse kommer förlåtande och vänskap. DET är den värld JAG vill bo i.  DET är den värld jag strävar efter. 

Vilka val gör DU?

 

Annonser

Comments (1) »

Fullt i huvudet och mina rabarber

Dweias sida | Just another WordPress.com site.

Har ni dagar när det är så fullt i huvudet när ni vill skriva att det blir kortslutning och helt blankt i huvudet??

Så har jag det i alla fall. Känner att så mycket saker vill ut att allt bara trängs i dörröppningen och fastnar där istället för att komma ut och visa upp sig.

Det är rätt skönt att kunna skriva av sig när något är tungt, eller om det bara hänt väldigt mycket. Man ser orden och kan tänka på dem på ett annat sätt än när de ligger inombords med sina taggar och gör ont. Eller om de bara är väldigt tunga eller om man helt enkelt bubblar över av något roligt som hänt. Men just i dag känner jag att jag behöver en promenad först för att rensa upp i skallen och kunna plocka ut en tanke i taget.

Förra inlägget började jag med mina galna rabarber och tänkte avsluta med  mina rabarber…..  Förra bilderna togs 21a och 23e maj… den här bilden tog jag i dag, den 27e maj…. kommer vara less på rabarber långt före midsommar. Trots att vi inte har grönt gräs än så är mina rabarber knähöga där de står med utsikt över Torne Älv

Rabarberna är nu knähöga...!!

Rabarberna är nu knähöga…!!

Leave a comment »

Våren på väg till oss också!! Pappas njurar och demens…

Rabarberna kvällen den 21 Maj

Rabarberna kvällen den 21 Maj

Rabarber 23 maj på morgonen, växer så det knakar!!

Rabarber 23 maj på morgonen, växer så det knakar!!

Helt otroligt vad det går fort när våren väl sätter fart här uppe. Ena dagen snöar det och nästa dag kan man plocka rabarber! Vårblommorna kommer bara en vecka före allt annat. Ena bilden (om jag lyckas få in dem båda två) är tagen på kvällen den 21 maj och den andra är tagen nu på morgonen den 23 maj. De har vuxit något otroligt!!!

I dag och i morgon har jag fullt upp att förbereda inför Loppisen på lördag i Malmberget, lördag har jag   och två vänner Loppis, men på Söndag blir det RABARBERPAJ!!!

Och med tanke på hur mycket rabarber vi har blir det kanske rabarbersoppa också. Allt fritt från gluten och laktos så klart 😉

(Loppis, Köpmangatan 8 i Malmberget. Lördag 25 maj kl 10-15)

I morgon är det dags för pappa att åka på sin dialys igen. 😦

Han har börjat fasa för det då han får ondare och ondare i sin arm där de har gjort AVfisteln. Som väl är har han fått emla både som plåster och som salva och kompresser och det hjälper lite, men nu har han även börjat få ont när han gör saker här hemma. Tur att det är bra väder i dag i alla fall så han kan njuta ute i dag för i morgon går hela dagen åt till dialysen. Taxin hämtar kl 8.15 och han är hemma igen ca 16.30. Den resan gör han två gånger i veckan. Varje tisdag och varje fredag.

Det är mina heliga dagar. Eftersom pappa har hemtjänst är tisdag och fredag fram till ca kl 19 enda dagarna jag slipper ha främmande människor springande i mitt hem. Det är så det känns, som att det är mitt hem och pappa är bara inneboende.

Det är jag som sköter allt här hemma numera. Reparationer (i mån av pengar), städ, alla pappas papper, hans läkartider, hans mediciner, hans tvätt, hålla koll på hemtjänsten (som ofta brister i sina åtaganden), sköter trädgården, djuren m.m. Och ovanpå allt detta ska jag hinna söka jobb, göra allt som af kräver, göra allt som Soc kräver, söka olika lösningar och utvägar på alla problem som kommer.

Pappas demens gör att han vissa dagar inte förstår någonting medan han andra dagar är i det närmaste helt klar i skallen. Men man kan inte räkna med honom var det gäller någonting som behöver göras här hemma. Ofta om man ber om hjälp med något enkelt (tex, sopa golven eller kratta gården) så när han väl ska göra det jag bad om så har han glömt vad det var han skulle göra och gör istället något helt annat som oftast inte skulle göras, eller redan var gjort. Det gör att jag får både göra om det som han har trasslat till plus sen dessutom göra det jag bad om hjälp med plus hinna allt som jag skulle gjort själv. Det är en väldigt frustrerande situation att ta hand om sin egen förälder. Man kan inte be dem om råd, eller fråga om saker. Ena gången får man ett svar och nästa en annan.

Som när backventilen gick sönder i brunnen och jag behövde lite fakta om slanglängd mm Ena dagen sa han en sak och en timme senare skällde han och sa en annan. Det slutade med att en snäll vän till mig hjälpte mig att öppna brunnen så vi själva kunde gå ner och se hur allt såg ut. Sedan tog det rörmokaren 10 dagar att åtgärda felet när jag fick fara som en skottspole och ordna vatten och dunkar från alla möjliga håll och kanter. 170 liter gick det åt under de här 10 dagarna. Ändå smälte vi snö dessutom. Men två personer som ska tvätta sig (jag jobbade ju dessutom då), disk, spola i toaletten, tvätta händer, skölja frukt, grönsaker och laga mat och te m.m. Det gick åt en hel del. Men snygga armar fick jag förstås och det är ju inte fel. 🙂

Det är en väldigt frustrerande situation att ta hand om någon med demens. De är väldigt bra på att mörka sur lite de kommer ihåg och att de missuppfattar saker. Ofta fastnar deras tankar i ett spår och det går inte att få dem att byta. Sedan när man bara pratar med dem lite i telefon eller träffar dem på byn så verkar de i det närmaste klara för de är så bra på att ljuga ihop saker när de själva märker att minnet inte räcker till. Och jag har märkt att pappa ofta drömmer saker som han sedan upplever som sanna när han vaknar. Vissa dagar får man skit för helt konstiga saker som man aldrig har gjort och nästa gång får man beröm för något som aldrig hänt. Folk ringer fortfarande till pappa och ber att få låna saker som han glatt lånar ut. Så kommer jag ut och vissa saker är borta och pappa minns inte att han lånat ut dem, eller så minns han att han lånat ut men inte till vem. Snart kommer vi väl inte att ha något alls kvar här hemma för allt försvinner eller går sönder i brist på underhåll. Fulaste tycker jag är folk som lånar jordfräsen och antingen inte ställer den på plats eller skiter i att göra rent den. Och fortfarande ringer de till pappa. FRUSTRERANDE!!!! Jag har till och med blivit utskälld av folk som menar på att jag är elak med pappa som kallar honom dement. JAG HAR TILL OCH MED LÄKARINTYG PÅ DET!!! Han har fått göra flera undersökningar, prover, tester med mera och jag LJUGER INTE!!

”Men han verkar ju så pigg och normal”, säger de när de träffat honom efter vägen när han äntligen ids ta sig ut på promenad. De ser inte alla de timmar han spenderar i sängen däremellan och de ser inte hur han trasslar till saker och glömmer saker när de bara pratar med honom ett tag. Plus att dementa människor är väldigt bra på att fylla upp luckor i minnet med trovärdiga lögner. Ofta som jag hör honom prata med besökare eller hemtjänsten om saker som jag vet aldrig hänt eller hänt på ett helt annat sätt och med helt andra människor.  Jag som bor med honom större delen av tiden är den som får ta all skit, både från hemtjänsten, pappa, grannar, bybor, myndigheter m.m. Sedan lägger vi på min egen situation med en trasig axel, eksem, pengabrist och arbetslöshet omöjliga krav från myndigheter mm. Allt detta ihop gör mig till en väldigt väldigt FRUSTRERAD människa…

Det är tur att jag har världens mest fantastiska vänner, mysigaste djuren och bor (oftast) i vackraste byn i hela världen!! UNDERBART!!! Utan allt detta hade jag nog inte funnits i dag.

Och vet ni en annan sak?? DET ÄR VÅÅÅÅÅRRRRRR!!!! Solen skiner och tvätten luktar frisk luft och sol!! Och på lördag blir det loppis.. HÄRLIGT!!!!  Man får njuta av det som går 🙂

Och i morgon kommer Into hem igen. PUSS!!

Ha en solig och härlig dag ni med *kram*

/Dweia

Leave a comment »

Ombytta roller, homofobi och knepiga karaktärer????

Dweias sida | Just another WordPress.com site.

Har ni sett dessa bilder som cirkulerar med män som låtsas posera som kvinnor ifrån kända reklambilder? Det kallas Ombytta Roller…

Innan jag såg bilderna blev jag glad och tänkte ”Ja!! Äntligen!” .  Men sedan fick jag se dem ..

Vadå ombytta roller?? I mina ögon är det då rakt inte några ombytta roller utan enbart en töntifiering av lönnfeta män.

Bilderna har humor, de är roliga och man skrattar åt dem. MEN fortfarande INTE några ombytta roller.

Hade rollerna verkligen varit ombytta skulle männen vara hårt nedbantade, vältränade, utmanande och sexiga. Männen på de här bilderna försöker inte ens, de gör allt med glimten i ögat, en rolig grej.  Men det är INTE ombytta roller. Kvinnorna är ju nerbantade, tränade, solbrända, sminkade, utmanande, sexiga och allt sånt. Medan dessa mansbilder är på lönnfeta till feta män med glimten i ögat. Med andra ord INTE ombytta roller.

Så då ställer vi oss frågan: Varför är det så?

De få bilder på män som finns som är genuint ombytta roller, där mannen är vältränad, ofta inoljad, sexig och halvnaken kallas för ”homoerotiska” ???

Varför?

Är det för att det finns så väldigt många heterosexuella män som är så patetiskt osäkra i sin egen sexualitet att de inte kan se på en annan man och säga att han ser bra ut utan att rusa till terapeuten och arbeta tre månader för att vara säker på att han inte är homosexuell själv?

Dessa ursäkter till män som står och gormar utanför en Chippendales show om att det bara är bögar där inne hela bunten för att riktiga karlar håller inte på och viftar på baken som dessa vältränade dansare gör. Trots att deras fruar uppenbarligen hellre är där inne och njuter och svettas ett tag utan sin lönnfeta, tråkiga make.

Är det såna ursäkter till män som ser till att det inte görs tillräckligt med drägel reklam för oss heterosexuella kvinnor???

Vi vet ju alla att det är männen som styr. Den heterosexuella mannens ego, rädslor och makt styr hur vårt samhälle ser ut. Och så länge det är på det viset tror jag inte vi kommer få se några ÄKTA ombytta roller foton. Istället kommer vi enbart få dessa skrattframkallande parodier.  Ett gott skratt förlänger livet och jag uppskattar humorn i det. Men att kalla det ombytta roller är inte rätt. Kalla det för vad det är istället – parodi.

Hittade en blogg i dag som jag gärna sprider som handlar just om det här. Hon har dessutom bilder inlagda på sin om ni är intresserade av att titta…BLEKK .

Så glömmer ni väl inte att läsa tidningen Skriva??  Suttit och finputsat en del av mina byrålådstexter med hjälp av den och några av dem börjar faktiskt bli nästan bra 🙂 kanske man skulle börja tänka på att skicka in dem… Vem vet

Min ”bok” går inte så jättebra just nu. Behöver börja om med en del figurer.  När jag gjorde mitt persongalleri på papper, med tillhörande släktträd, så känns de mer levande än vad det sedan gör i själva berättelsen. Grubblat på saken och kommit fram till att de behöver ett mer varierat språk. Även om de är personer som är släkt och levt mycket tillsammans kan inte deras språkbruk vara fullt så identiskt, deras reaktioner på olika händelser är även de lite väl lika varandra… Jag får börja bearbeta om hela texten från början med fokus på karaktärerna. Mina figurer är rätt stereotypa skulle jag tro. Men svårt att avgöra när man har texten så nära inpå sig…

Nä mina vänner nu ligger två hundar och en av katterna och väntar på att jag ska gå och lägga mig.  Kanske bäst jag lyder dem så orkar man mer i morgon 🙂

Sov gott världen

/Dweia

Leave a comment »

Skrivmani!!!

OJ oj oj så det kan gå 😀 

Efter att ha börjat bläddra massa gamla nummer av tidningen Skriva kände jag att jag bara MÅSTE få skriva. Men för att sporra mig lite extra började jag leta skrivartävlingar/skrivtävlingar/novelltävlingar på nätet och jag hittade MASSSOR!!

Tråkiga var bara att många av dem hade gått ut eller var för folk i en viss ålder eller en viss yrkesgrupp eller liknande. Men jag hittade några som jag tyckte verkade intressanta i alla fall. 

Jag har skrivit ett bidrag till tävlingen Baksidan av Ann Ljungberg.

uppgift:

1. Skriv baksidestexten på en roman som du skriver på eller skulle vilja skriva (den får inte vara publicerad redan). Max 200 ord.

2. Berätta vilken utgiven bok som du tycker har bästa baksidestexten! Motivera varför. Max 100 ord

3. Sprid tävlingen till andra via Twitter, Facebook, Youtube etc med taggar

och maila in svaret senast 9 maj 2013 (i morgon i skrivande stund) . Länk till tävlingen hittar du om du klickar på ordet Baksidan som är markerad. 

 

I min jakt på bra skrivartävlingar jag kunde vara med i hittade jag en hel drös med dem listade på Rebecca Mörtbergs skrivarblogg. Hon håller den uppdaterad och stryker tävlingar efterhand som slutdatumen går ut. Om du vill se dem klicka HÄR.

Rebeccas blogg är för övrigt nästan lika full med inspiration och skriv tips som tidningen Skriva och helt klart värd ett besök… eller fler 🙂

Den som jag HELST vill vinna men tror minst på att jag KAN vinna är Umeå novellpris. Med en prissumma på 100 000 kr är konkurrensen mördande hård och jag skulle tro att det krävs en helt annan erfarenhet inom skrivandet än vad jag har. Hundra tusen kronor lockar nog även de mest härdade veteraner. Fast jag tänker då banne mig försöka! Man kan väl inte ge upp utan kamp. Och jag har ju till 30 September (2013) på mig att komma upp med något bra och hinna bearbeta det ordentligt. Det jag nog kommer ha svårast med är nog att hålla nere texten till MAX 30 000 TECKEN inklusive blanksteg (alltså inte ord utan tecken). 

 

Så har jag även lämnat in till en skrivartävling för tidningen mama 😀 Ja just det, jag utan barn (om man inte räknar djuren och en sjuklig och dement pappa) har lämnat in till en skrivartävling för tidningen mama. ”Vinn hjälp att förverkliga författardrömmen”, visst låter det perfekt som pris?? Nå jag har skickat in, sen får vi se om de godkänner mitt tävlingsbidrag när jag inte har barn. Fast det står faktiskt ingenstans att man måste ha barn så vi får väl se 🙂 Värt ett försök. 

I morgon är en ny dag. En RÖD dag till och med så det är nog en del stugägare här i byn nu. Det innebär tyvärr också ett krånglande internet. Ja ja inget jag kan göra så mycket åt. Nu ska jag fortsätta klottra på mina tävlingsbidrag till olika skrivartävlingar så kanske min skrivkramp vad det gäller min påbörjade bok släpper. 

Sov gott alla söta människor

/Dweia

Leave a comment »

Hjärnan går på högvarv!!!!

Suttit och bläddrat i tidningen Skriva och direkt slår hjärnan om från halv lat, lite seg och trög till maxhastighet och idéerna hoppar runt som galna grodor på speed under parningssäsong. Det blir överbelastning av inspiration och jag vill skriva om allting på en gång och göra 754 (eller kanske till och med 756) olika skrivövningar på samma gång som jag vill skriva 14 bokmanus och lämna in texter till varenda skrivartävling jag kan komma över. Så Om du gillar att skriva, om det så är blogg, Twitter, dikter, noveller, bokmanus, sagor eller bara är intresserad av hur det går till att skriva. Eller du kanske är nyfiken på olika författare och hur de gör och hur de tänker?  Och det spelar ingen roll om du skriver för skrivbordslådan eller siktar på att bli utgiven för den här tidningen har något för alla! Till och med pappa läser den mellan varven för han älskar porträtteringen av  författarna. Men för mig har den blivit ett smärre gift. Känner jag mig lite nere, kanske lite trött, vill inget, orkar inget och mest känner mig slö slapp och likgiltig. Bläddrar jag i ett gammalt nummer av Skriva så vips får jag hattifnatt och får en massa energi och vill mängder med saker.. I mitt fall blir det nog lite väl mycket inspiration på en gång och jag gör lite här lite där och så en dutt i mitten. :/ ja ja men det är smällar jag gärna tar.

I senaste numret hade de en artikel med en av mina favorit författare, Karin Brunk Holmqvist, som skrivit hela livet men som först vid 50års åldern vågade satsa fullt ut!  Starkt gjort. Jag sitter här och gnäller över mina 39 år och att jag är för gammal, för fet, för ful , för dålig för att kunna få mina texter omtyckta och publicerade. Att läsa om Karin fick mig att tänka om. Jag älskar ju hennes böcker! Hon är inte någon hipp, megasnygg tjugoåring som springer på alla trendfester och har silikontuttar. Hennes språk är så kärleksfullt, rart och vardagligt att böckerna känns enkla men när man tänker efter så är tankarna bakom ganska unika. Ta debutromanen ”potensgivarna” som exempel. Två äldre systrar som bor kvar i barndomshemmet, aldrig varit ute och rest, levt sparsamt hela sitt liv i det lilla huset med utedass. Så får de en ny granne och med honom lite nya idéer, tankar, och gör förändringar i sitt liv på ålderns höst. Att komma på idén att två äldre damer ska få för sig att sälja potensgivande medel på ålderns höst för att få råd med en toalett inomhus är så roligt, udda och unikt att man bara måste älska det!

Det är förresten något alla hennes böcker har gemensamt. Värme, humor och gamla damer. Språket är direkt, enkelt och även om man har helt annan bakgrund eller  helt annat liv så får hon en att förstå damernas sätt att tänka och känna med bara några få ord. Inga tröttsamma beskrivningar här inte. Rakt enkelt och direkt. Precis så som jag önskade att jag skulle skriva, även om jag nu skriver det mesta i en helt annan genre (fantasy).

Förresten, även om man helst skulle vilja sitta och skriva hela dagarna så finns det även ett liv runt om.. Som att diska och torka av borden. Hittade på tidningen Skrivas nätbutik en helt underbar disktrasa med texten ”Det kanske ser ut som om jag diskar. Men i huvudet skriver jag en stor roman.” . Det är väl så det är? Idéerna kommer när man gör annat som att diska, städa, promenera eller kanske till och med simma. Vardagliga saker som inte kräver att vi koncentrerar oss det vi gör utan låter kroppen jobba utan oss. Själva bygger vi upp karaktärer, för dialoger, utvecklar språket, tänker ut nya handlingar och bearbetar problem.

Själv skulle jag vilja ha en diktafon eller liknande så jag kan tala in det jag kommer på när jag är ute och går med hundarna. Men de jag hittat på nätet att köpa har varit för dyra för min väldigt knappa plånbok. Så jag får finna mig i att glömma av mina mästerverk så länge 😀

På tal om promenader och mästerverk så är det nog hög tid för mig att ta ut vovvegumsan på en vandringsrunda. Pappa har tagit min gammelpojke med sig och promenerat för att leta vårtecken.

Ha det bra och jag avslutar med att lämna er med ett erbjudande från tidningen Skriva som jag hittade. Lösnummer kostar 59kr/st men följer ni länken får ni två nummer för 79 kr 🙂 inte illa va?? (bara att klicka på bilden)

I morgon har de hotat med snö här uppe i norr, men jag hoppas det är rena fel kalkyleringar från väderfolket. Bore kan väl inte hålla sig kvar än, eller??

UT I SOLEN MED ER!!

Kram

Dweia

Bild

Leave a comment »