Hanar.. Svin på två ben eller har jag haft otur??

Okej.. Så här är det… ska bara ta de senaste 10 åren för att ni inte ska bli helt uttråkade… Läste ett ämne och läraren där blev intresserad av mig, jag var inte så brydd, tyckte mest han var jobbig. men han visade sina bästa sidor, var artig och uppmärksam mm . Så jag börja tänka att han kanske inte var så tokig… Tills jag fick reda på av en kompis att han hade sambo!! Oops! När jag ställde honom mot väggen slingra han sig och sa att han hade TÄNKT berätta det men att han ändå tänkt lämna henne!! Jag bad honom fara åt he—te. De var ihop i 4 år till.. Min enda tanke var "undrar hur många gånger han har hunnit vara otrogen". Senare vid ett tillfälle när jag var singel dök han upp igen och ville ha en chans. Men eftersom jag redan visste hur han behandlat sin förra sambo (och även tjejen han var ihop med efter det) så vägrade jag. Men då fick jag höra att jag var ho** och flat*.. men tack! Så om jag inte vill vara med någon som man inte kan lita på så är det fel på mig och jag måste således bara vara ute efter tjejer?? What?!?.. Nåja vidare..
Efter det lilla strulet råka jag träffa en kille som var ärlig.. men han hade tre tjejer på samma gång just då. Men han talade i alla fall om det. Och eftersom jag inte är intresserad av sånt så stack jag fortare än kvickt.
Därefter har vi det största rövhå** av alla….
Vi blev ihop.. Rätt stormigt ett tag. Men under våra år tillsammans var det en sak han väldigt gärna ville. Han ville ha barn. Men eftersom jag var sjuk då (ingen av oss visste faktiskt hur sjuk jag egentligen var) kände jag att jag inte orkade. Men efter mycket övertalning så tyckte jag ok då, och vi skippade skydden. Efter två års förhållande blev jag gravid.. Åker hem och talar om det och han titta inte ens på mig. han satt med armarna i kors och kollade på TV. Klart avvisande. "jamen är du inte glad? Du ville ju så gärna ha barn?" Då säger han, fortfarande utan att titta på mig "jag ska ha barn med en annan" ..WHAT?!!? Jag blev helt tom .. vet inte hur jag tog mig ut till byn eller någonting. Blev helt blank i huvuet.. Vad gör jag nu? -tänkte jag helt tom..
Första tiden vägrade han ens prata om det. Han hade varit otrogen och gjort en annan på smällen och ville inte ha något med det barnet han gjort med mig att göra. Att jag redan från början sagt att OM jag skulle gå med på att vi försökte få barn så MÅSTE han ta sitt ansvar eftersom jag inte orkade så mycket. Så där stod jag , sjuk, trött, sviken och ensam… Tur man har bra vänner. Efter en tid sa min kropp ifrån, den klarade inte av att vara sjuk och bära på ett barn. Så jag fick missfall och hamnade på BB i gällivare. DÄR har ni en sjuk grej! Om man får missfall, förlorar sitt barn, eller tvingats göra abort av någon orsak så tvingas man ligga på BB!! Mitt bland alla nyblivna mammor! Så sjukt! Eftersom han inte ville svara i telefon lämnade jag meddelanden på hans telefonsvarare om var jag fanns och vad som hänt och att jag verkligen behövde lite stöd just då. Fick ett meddelande om att jag var fjantig och att det var bäst som hände och att det inte var något att hänga upp sig på… Så jag låg ensam på BB i tre dagar mitt bland alla lyckliga mammor.. tack..
i samband med missfallet började läkarna nysta i min sjukdom, ÄNTLIGEN efter över 10 års tjatande. I dag är jag glad att jag fick missfallet. Efter allt jag vet om honom nu och vet om mitt liv så är jag så otroligt glad att jag sluppit få barn med den typen. Plus att missfallet ÄNTLIGEN fick läkarna att öppna ögonen för att det verkligen VAR fel på mig och inte bara någon infektion som de tjatat om hela tiden. jag hade Gluten intolerans. Mitt tarmludd var utslaget så jag tog inte upp näring. Därför jag var så otroligt trött jämt. magen fungerade inte, alltid svälld och trött. När de såg mina värden ville de lägga in mig men jag bad att få slippa. Sjukhusvistelsen på BB låg kvar i huvudet ännu. Så jag blev sjukskriven med kost råd och masssooorr med vitaminburkar och tabletter som skulle tas flera gr om dagen. men nu slira vi av från spåret. Det här skulle handla om hanar.
Nåja, jag hämtade mig så småning om . Fick nytt jobb och flyttade och fick nya vänner..
oj jag glömde en sak. Medan jag var ihop med ovanstående rö*hå* så dök det upp en av hans kompisar som var intresserad av mig. Jag var INTE intresserad av honom. Var mest irriterad på honom och tyckte han var lite äcklig om jag ska vara ärlig. han sålde då djurfoder. Jag och min goda vänn Cecilia hade smådjursläger på somrarna och på söndagen skulle vi ha stor avslutning med utställningar, försäljning mm. Den här kompisen till Rö*hå*** sålde ju djurfoder så jag fråga om han ville komma och sälja på avslutningen.. Föräldrarna till barnen började komma och vår försäljning gick bra, men den där tönten dök inte upp. Jag smsade men inget svar. Ringde till min dåvarande kille och fråga om han visste var tönten var. Men nix.. När all försäljning och tävlingar var över och de sista föräldrarna åkte hem så kom han. Uppklädd med urfjantiga myggjagare!!(han blev senare ihop med en vän till mig och behandlade henne som skit och var otrogen och utnyttjade henne till max). Jag ville bara ringa och berätta för min kille hur lägret gått och sen få gå sooova. Flera dygn med 20 barn att ta hand om dygnet runt, då är man är rätt knäckt. Men inte att jag blev av med tönten. Han bara satt där som ett fån. Inte förrän jag tog hunden och gick över till pappa åkte han hem. Sen fick jag av min kille höra att tönten påstått att jag var lättvält och en hora?!?! WHAT!!!
Som väl var så trodde min kille på mig för han visste ju vad jag sagt och gjort.
Nåja efter att rö**hå** till kille varit otrogen mm så tog han upp skitsnacket som tönten redan spritt ut och då började HAN OXÅ sprida ut att jag kn**lade runt… What?! Jag har ALDRIG varit otrogen mot någon i hela mitt liv och så får jag ta sån skit!?!! Tack!
nåja.. som sagt jag började ta mig på fötter efter sveket, missfallet och sjukdomen. Träffade en ny kille. Jag var lite skeptisk med tanke på mina tidigare erfarenheter av det motsatta könet.. Men hur det nu var så började det bra. Vi trivdes ihop och det började så smått pirra i magen när vi sågs. Så en dag, vi hade bestämt att ses hos honom för att kolla film. Jag skulle ha med filmerna och han stå för fikat. Jag kommer dit vid utsatt tid. Och han öppnar och jag ser direkt att ngt är fel. Han är kylig och avståndstagande. Så jag fråga rakt ut vad som var fel. "Jag vill inte se film med någon som du." .. jag fatta ingenting. "Vad menar du med det? Vaddå någon som jag??" Han blängde på mig. "jag ville ha ett riktigt förhållande och inte någon som bara knu**runt".. Det visade sig att han var ytligt bekant med Tönten och Rö*Hå**.. Och han hade svalt deras dynga om mig helt och hållet. Efter det höll jag mig ifrån allt vad killar hett. jag flyttade lite till och nytt jobb igen. När jag jobbat i 3 månader ungefär började en av kunderna i butiken att utmärka sig. han var artig, trevlig men ack så goofy.. men han var söt på något sätt .. Spinkiga ben som försvann ner i ett par enorma gummistövlar. Han såg ut som någon i sagan om sjumilastövlarna. Och han hade ett leende som .. ok, nu låter jag klyshig men va f-n, än sen.. som fick solen att blekna i jämförelse. Så när han kom med älgben åt mina hundar så trilla jag dit. Men det var inte så klokt. han bodde fortfarande hemma, hans pappa hade hört rö*hå** och töntens skitsnack om mig och gav mig aldrig chansen. jag var bara någon lycksökerska som skulle sno deras son. Han hade inte klippt navelsträngen ännu och vad värre var  han och jag flytta in i vad vi trodde var hans hem men som hans far hävdade ägdes av honom. Vi fick aldrig vara i fred. Om jag och min kille pratat igenom våra problem och försökt komma till en lösning så var hans pappa genast där och förgiftade det. Låste jag och min kille dörren för att få vara i fred s tog gubben sin egen nyckel och låste upp. Så fortsatte det och det blev inte bättre av att min kille aldrig stöttade mig. Jag fick såt ensam och ta all skit från alla håll. Allt som inte var som de brukade ha det i sin familj var fel. Allt jag tyckte, kände, tänkte var fel. Jag fick hela tiden höra hur värdelös jag var och att jag inte dög och att jag var lat , slarvig och  fick till och med känger för att jag åt för mycket socker.. jag mådede allt sämre och sämre. Att jag sedan blev helt isolerad utan mina älskade vänner gjorde inte saken bättre. Att ringa till mina vänner var onödigt för det blev så dyra räkningar och han hade minsann aldrig så dyra räkningar.. Att åka och hälsa på dem var inte heller och tänka på för det slet på bilen och kostade bensin. Att jag inte lyckades få jobb var oxå bara mitt fel. att det sen var flera hundra sökande på varje plats hade inte med saken att göra. Jag hade inget att säga till om hemma. Vi skulle renovera men jag hade inte ett skit att säga till om trots att jag läst färglära, bild och form, hur färger mm påverkar människor mm. Men att få bestämma hur det skulle se ut i vårt hem var inte och tänka på . för det var ju hans hem. Och hans pappas hem. Hans mamma och pappa bodde ju i grannbyn!! Varför skulle de bestämma hur det skulle se ut hos oss!!? inte ens mina rabatter fick vara ifred. Mina favoritblommor var bara ogräs enligt hans mamma osv. osv. Jag mådde allt sämre hela tiden. Min mage klarade inte mer och jag tröståt hela tiden. Att ägna mig åt det enda som hållit mig vid liv, mitt skrivande, var inte heller okej. Om man suttit vid datorn och försökt skapa en hel dag så var man lat. ALLT som gav mitt liv mening, vänner, skriva, läsa, djuren ALLT sånt var fel. Hur jag än vred och vände och gjorde mitt bästa dög jag aldrig.. Utom i hans mormors ögon. i hans mormor hittade jag åtminstone någon som inte tyckte jag var helt värdelös. Till slut fick jag äntligen ett jobb. Men det var ju oxå fel. För då orkade jag ju inget när jag kom hem. och när jag väl var ledig på helgen var jag så slut så halva lördagen gick bara åt att komma på fötter,men jag älskade mitt jobb. Trivdes och fick nya vänner. Blev uppskattad för den jag var och fick beröm, något jag var helt svältfödd på. men som med allt annat i mitt liv fick det ju inte fortgå. åkte jag och hälsa på någon efter jobbet var det onödigt för det fanns ju saker som måste göras hemma. körd jag in till gällivare för att hälsa på någon om jag var ledig så gick det för mycket bensin. Jag pendlade till och från jobbet varje dag och då klaga han på att det gick så mycket bensin. Min mage klarade inte mer och rasade igen. Blev en massa sjukskrivningar, då gick jag hemma och fick skit hela dagarna istället. Och så kom droppen. Företaget förlora sin största kund och fick avskeda över hälften av personalen.. nyanställd och med hög sjukfrånvaro så fick jag gå bland de första. Och då fick jag mer skit hemma… jag bröt ihop helt. Lämnade honom och flydde till byn. Det tog mig över ett år att ta mig någorlunda på fötter efter att i så många år ha blivit sviken, lurad, nedtryckt i skorna och fått veta att man är värdelös. när jag äntligen klarade av att möta folk igen bestämde jag mig för att nu får det var nog. Inga mer förhållanden. Jag vill vara själv. Jag har mina vänner, jag gör det jag vill, inga krav, ingen som kan svika eller trycka ner mig mer. Ingen jagmåste anpassa mig efter hela tiden. Jag är jag och får göra det jag behöver göra för att må bra.

Trodde ni historien vad slut där?? Ha! Inte då.. Det finns några snygga knorrar till..
Ni minns rö*hå**?? Bra.. Här kommer en intressant grej.
jag var arbetslös, fått lägenhet i malmberget men kände att jag ville vara mer ute i byn hos min pappa. Fick praktikplats på ICA i Vittangi.. Var lite orolig innan för att tjejen rö*hå** gjort på smällen samtidigt som mig jobbade där.. Nåja innan jag började där fick jag en massa underliga sms.. Det stod bla: "hej, har du hittat någon snygging i Gällivare annars vet jag en som är ledig".. Jag hade då under ett års tid fått en massa underliga SMS från hemliga nummer, detta var oxå ett olistat nummer så jag frågade vem det var ifrån. Men personen som smsade ville inte tala om vem det var. Men att det fanns någon i Vittangi som gillad emig  och nu blivt singel…jag förklarade irriterat att det inte fanns någon i Vittangi som JAG var intresserad av och att personen enbart slösade med tid. Jag skickade runt numret till mina kompisar för att se om de visste vem som skickat dessa anonyma idiotier. Men inget kom fram. Tiden gick. jag började på ICA och jag och den andra tjejen hitta varandra direkt.. Kul! Trivdes jättebra.. Så en dag satt jag och hon och pratade och jag tog upp den hemliga personen  och frågade vem hon trodde att det var. Vi kom båda fram till att den som anonym pratade om var rö*hå** men vem den anonyme var diskuterade vi ett tag. jag hade kvar smsen och hon tog numret och sökte igenom sin telefon…Och gissa vad vi fick fram!! En tid innan de hade flyttat isär så hade rö*hå** kommit in och bett att få ett nytt simkort med ett olistat nummer. Han påstod att det var till hans son som hade fått en stalker efter sig och behövde ett nytt nr en tid. När hon ville han numret oxå så hade rö*hå** inte viljat ge det. Men efter lite tjat från henne så hade hon fått det. Det var från DET numret smsen kommit!! Det var alltså rö*hå**själv som smsat!! Och vi kollade datumen på smsen och det visade sig att hon och rö*hå**fortfarande var ihop då när han skickade dem till mig!! Helt otroligt! Inbilla han sig verkligen att efter allt han gjorde att jag skulle var intresserad att ha honom tillbaka??!! UUUURRRRRKKKKK!!!

Som sagt jag har bestämt mig för att jag mår mycket bättre av att få vara själv. Så kan ni nu sluta med att snacka skit så snart jag pratar med en människa som råkar vara hane?? Kan ni nu snälla sluta försöka pussla ihop mig med än den ena och än den andra?? Jag har massor med vänner och ja, en del av dem råkar vara av ett annat kön än jag men först och främst är det människor och vänner. Jag är inte intresserad av dem på annat sätt än som vänner. Jag har alltid umgåtts mer med killar än med tjejer. Det betyder inte att jag är ute efter en ny karl eller att jag vill hoppa i säng med varenda man jag pratar med. Det betyder bara att jag tycker det är trevligt att prata med folk. OM jag någon gång skulle råka bli kär och känna att jag VILL ha ett förhållande igen så lovar jag att tala om det. Men som det är nu, och har varit de senaste 5 åren, så VILL jag INTE ha något förhållande, jag är inte heller intresserad av någon på det sättet och jag tror knappast att jag kommer bli det heller. Jag har det alldeles för bra som singel. Och jag vet.. jag har fått höra det till leda av hanar som inte tror mig  men NEJ jag saknar inte 6 heller. Haft en KK men det funkar inte. Och just den biten saknar jag inte ett dugg. Så kan jag nu snälla få vara i fred för allt tjat om att "jamen han är ledig, där borde du sätta in en stöt" osv. för jag är inte intresserad!! Kan jag bara få vara med mina vänner och prata och ha det bra utan allt skitsnack och alla antydningar och alla lögner så skulle jag bli mycket tacksam.. Men det verkar vara för mkt begärt…
Trött
Dweia
P.S skulle kunna berätta om andra hanar jag råkat ut för sedan jag blev singel som inte klarat att ta ett "nej, jag är inte intresserad" men det här inlägget har blivit långt nog redan.. D.S

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: