Archive for april, 2010

Varför höja taket

på a-kassan när golvet är så lågt att man inte kan ens klara de enklaste behov? Borde inte golvet höjas så att folk slipper gå på soc? Det är ju rena idiotin att höja taket så folk ska få 950kr/dag när de är arbetslösa!! Det är mkt mer än jag ens får när jag jobbar!! Golvet är bara några fjuttiga hundralappar. Jag får knappt 5000kr/månaden och med det ska jag klara alla utgifter: hyra, mat, telefon osv osv.. Det räcker ju inte! Höj golvet i stället och ge arbetslösa ett drägligt liv så att de orkar söka jobb. Det sliter så på psyket att inte ens kunna klara sin egen vardag. Att vara arbetslös i dag är slitsamt nog som det är särskilt om man går länge och bara lyckas få ströjobb. Och man söker jobb på jobb och får avslag gång på gång. Man tappar självförtroendet och mår skit redan som det är och att därefter ovanpå det kämpa med ekonomin hela tiden. Som arbetslös på lägsta nivån och tvingas gå till soc och kämpa för varje krona fungerar inte. Man mår bara sämre och sämre, skulderna ökar och och man känner sig oönskad bortkastad och värdelös. Jag är tvungen att ha bil för att kunna åka och jobba, men soc godkänner inga utgifter jag har i samband med bilen (bensin till och från jobb, motorvärmare, besikting osv) så de pengarna får gå från mina så kallade matpengar. Soc hjälper inte med räkningar, inte med maten till mina hundar osv. Så i slutändan har jag inte pengar till mat. När de gör de tuffare och tuffare att överleva så är det mindre och mindre chans att man orkar leva. Att bara ta sig ur sängen på morgonen känns värdelöst. varför skulle jag kliva upp? Ingen bryr sig ändå? Man har inte ens pengar att kunna gå och ta en fika. Att handla mat blir en mardröm. Och nu står jag här.. Får jobba 6 dagar nu i maj, men för det behöver jag bensin till bilen .. jag har 600kr att leva på den här månaden… Och de måste jag tanka bilen med för att kunna jobba .. Vad ska jag då äta??? Vad ska jag betala besiktningen med (Maj e sista månad)??? Jag har inte råd att jobba helt enkelt. Så hur tänker de när de ska höja taket på a-kassan men lämnar fattiga socialfall på golvet?? Utan pengar kan jag inte heller söka jobb. Har inte pengar till frimärken, har inte pengar till att köpa refill till mobilen och har absolut inte råd att åka runt till företag. Hur har de tänkt nu då?? OCh ju längre tiden går ju sämre mår man och vilken arbetsgivare anställer en deprimerad fattiglapp utan självförtroende?? Det blir en ond nedåtgående spiral som man inte vet hur man ska ta sig ur.  Hade man åtminstone pengar till de alldra nödvändigaste så hade livet varit nästan uthärdligt. Hur kan de tänka på att höja taket på a-kassan till 950kr/mån när det är mer många får i lön?? Höj lägsta nivån istället så att man får bli en människa igen och inte bara en värdelös trasa.
en förbannad
Dweia

Comments (1) »

Varelsen

Månen reser sig stilla och börjar sprida sitt bleka ljus över staden. Det är då Den långsamt börjar röra sig, djupt nere i sin håla. De få som vågar trotsa Dess makt och fortfarande befinner sig utanför den skyddande porten, kommer snart att ångra sitt hån och sin djärvhet. Men då är det för sent, alldeles för sent.
Långsamt, smidigt och ljudlöst slingrar Den sig iväg ut på jakt. Dess mörkröda ögon glimmar vid tanken på det som väntar. Alla dessa dumma, enfaldiga människor som aldrig lär sig.

Månen hänger stilla, natt efter natt, och bevittnar stumt den svarta varelsens jakt. Månen kan inget göra, den kan inget säga. Förevigt fängslad vid sin bana med osynliga, men okrossbara, bojor.
Varelsens kluvna tunga smakar upphetsat på alla luftens dofter. Lukten av svettiga kroppar leder Den ännu en gång in bland grändernas mörka skuggor, dit de älskande söker sig undan nyfikna blickar. De tror att de är säkra där.Med en jägares hela självförtroende ringlar sig den svarta varelsen närmare. Dess kluvna tunga rör sig ut och in mellan de långa, dödliga tänderna. Snart, snart…
Se upp!
Men det är för sent. Ett skri, fyllt av skräck, stora, uppspärrade ögon, som ännu inte till fullo kan tro på det de ser. Mörkröda ögon, glimmande av lustfylld blodtörst. Ännu ett förtvivlat skri tränger upp från offrets strupe. Varelsen sänker sitt huvud med de rakbladsvassa tänderna blottade i ett mjukt leende. Nästan kärleksfullt låter den sin tunga spela över offrets kropp för att känna lukten av ren skräck. Den njuter av tanken på vad som komma skall. Den darrar mjukt av upphetsning, men behärskar sig ännu ett tag. Vill inte göra slut på det allt för snart. Vill njuta lite till av sin spegelbild i de skräckslagna ögonens blanka yta. Den kan vänta. Vad skulle kunna hända? Det finns ingenstans dit de skulle kunna fly. Varelsen har dem fast. den vet det. Nattens första offer vet det också.

Månen kan inget göra, förutom att stumt se på när den slingrande mördarens kropp inte längre kan hålla tillbaka sin törst, och darrande sliter upp mannens buk för att åter höja sitt huvud och, nästan ömt, betrakta inälvornas väg ut ut den varma bukhålan och ner på asfaltens smutsiga och kalla yta.
Kvinnan öppnar åter munnen för ett sista skrik. Men inte ett ljud tränger fram över hennes spruckna läppar när hon ser hur hans rykande inälvor rinner ur honom och långsamt närmar sig hennes högra fot. Men hon kan inte förmå sig att flytta den. Inte förrän hon känner värmen igenom tyget på sina skor. Då flyger hon upp och försöker i panik klättra upp längs betongväggens skrovliga yta. Bort! Bort ifrån den hemska synen som varelsens smidiga- och mannens döende- kroppar utgjorde. Hennes naglar bröts, fingertopparnas känsliga hud slets sönder. Knäna skrapades blodiga i hennes förtvivlade försök att komma uppför väggens plana yta. Varelsen iakttar hennes fåfänga kamp med ett överlägset leende. Sedan lutar Den sig lättjefullt fram och låter tänderna genomborra hennes smäckra hals. Den kände hur kvinnans blod, varmt och levande, långsamt rann ner Dess hals.
När hon var tömd kastade Den bort henne med en irriterad knyck på nacken. hon flög iväg som en trasdocka och landade på vägen utanför. Men det bekom Den inte det minsta. Detta var varelsens jakttid. De som mötte den fick skylla sig själva.
Den såg sig om med sina glimmande ögon. Mer. Den ville ha mer.
Månen led. Den såg allt men kunde ingenting göra. Varelsen kände månens bleka, olyckliga strålar över sin svarta blanka kropp. Den höjde blicken mot månens silverfärgade yta. Den log ännu en gång och utstötte sedan ett triumferande tjut. Den var oövervinnerlig. Inget kunde stoppa Dess jakt. Den sänkte blicken och gled ljudlöst iväg för att finna nästa offer.
De mörka ögonen lyste av förväntan och de skarpa tänderna glimmade när den log. Den visste vad Den ville ha och Den visste att den skulle få det.

Tungan lekte med luften. Den förnam den metalliska lukten av blod i från nattens första offer. Men nu sökte den  vidare i skuggornas dunkla mörker. Den njöt lika mycket av jakten som av det lustfyllda dödandet. Offrens skräck fick Dess blod att sjuda av upphetsning. Snart. Snart är det dags igen. Fortfarande med de första offrens blod runt sin hårda mun såg Den fram emot sitt nästa offer, och nästa.. och nästa… och nästa.. och..

Text av: Nina
Niklasson

Hoppas du hade en trevlig lässtund…
Sussa gott
Dweia

Leave a comment »

Utan vänner stannar livet!

Var skulle man vara utan sina vänner??? Helt salig sen jag återvände till Malmberget. Är på besök hos minst en kompis varje dag. Lite skillnad från att ha suttit isolerad ute i byn i över ett halvår utan bil. Springer benen av mig varenda dag till företag, hälsar på kompisar, springer i affärer (har inga pengar men man kan ju drömma), är med på aktiviter, i går var vi 4st som gick på bingo (grattis Monica till högvinsten). Helt plötsligt räcker inte tiden till att ens laga mat eller sova. Helt underbart och jag mår bättre än på länge trots att alla problemen lever kvar. Men med vänner som peppar och stöttar så känns livet helt fantastiskt och man märker vilka ens riktiga vänner är. Blir peppad på facebook, via sms, telsamtal, besök m.m. Har ju vänner över hela Sverige och några utomlands. Det är ni som har gjort så att jag äntligen tagit mig ur sängen och slutat leva i mörkret. Nu är det verkligen vår. Vår ute, vår inne vår i hjärta vår i sinne… KRAAAAM på er!!!!
 U ALL!!!!
Dweia, snart på fötter
 

Leave a comment »