Dweias galna värld Del 1

Jag vet inte hur mkt jag hinner skriva innan jag måste väg. Men mitt liv är helt sjukt, tilltrasslat, upp och ner, baklänges och just precis just nu helt f***ing underbart.
Ok vet itne var jag ska börja… För några år sen var jag ihop med en kille som heter Bruno (ok, han heter eg ngt annat men  ni ve thur det är… ). Bruno och jag hade ett mkt stormigt förhållande. Jag var just då ganska sjuk (trött, tappade i vikt osv) och han var itne särskilt förstående osv.Eftersom jag jag inte hade ngn ork och inte mådde bra var jag inte intresserad av att ha några barn ngt som han väldigt gärna ville. Han pratade jämt om att vi skulle få så fina barn osv…
En dag när jag åter var hosläkaren gjorde de ett graviditetstest.. Som till min förskräckelse var positivt. Men på vägen från läkaren hem till Bruno skickade jag ett sms till honom om att han äntligen skule bli pappa. Trots att det itne är så långt i från vårdcentralen till Bruno så hann jag tänka en hel del och när jag välkom fram var jag riktigt glad. Skuttar in till honom. han satt i soffan, somvanligt, och glodde på TV.
– Hej, har du fått mitt sms, frågar jag med ett leende.
Han svarade inte utan fortsatte glo på TV´n med armarna i korsöver bröstet.
– Vadärdet? frågade jag och gick fram till honom. Han tittade inte ens upp utan blängde på TV´n.
– Är du inte glad? Du har ju tjatat om att vi skulle få så söta barn.
Då svarade han, utan att ens titta upp..
– Jag ska ha barn med en annan.
Jag blev helt tom. Visste inte ens hur jag skulle känna, tänka, reagera eller ngt. Blev bara helt tom. Inte en kännsla inte en tanke, autopiloten kopplade på och jag vände mig om och gick ut i bilen och körde hem. Det tog ngra timmar innan allt kom i kapp mig. Pendlade sedan mellan ursinne över Brunos svek, sorg över att han svikit, kände miglurad, ratad samtidigt som jag var gladöver barnet i min mage och orolig hur det skulle gå med pengar och hur jag som var sjuk skulle orka med ett barn ensam. Jag pratade med pappa, min syster och nära vänner om det. De flesta förordade abort eftersom Bruno inte ville ha med barnet att göra och att jag knapt orkade med migsjälv somdet var. Bruno menade på att jag hade lurat honom genom att bli gravid (hur i hela friden fick han ihop det? det var han som inte ville använda skydd!). Nåja för att korta ner det hela så avgjorde min kropp det helagenom att känna efter och inse att jag inte skule klara ett barn i mitt tillstånd och jag fick missfall. Låg på sjukhus i 3 dagar helt ensam. Pappa kunde inte komma pga av avståndet och hade inga vänner just då på den orten.
Jag mådde piss en tid pga allt som hänt. Pendlade häftigt kännslomässigtmellan lättnad att jag inte satt fast med ett barn med Bruno och sorgöver att förlora barnet, samtidigt som jag visste att jag itne hade orkat vara mamma så som jag mådde fysiskt just då. Min pappa hade nyss haft infarkt och blivit by-pass opererad så han hade inte heller orkat hjälpa mig med en bäbis. Nåja efter en tid hämtade jag mig och fick jobb på en annan ort där jag träffade Lars. Lars var 28 och bodde fortfarande hemma och var pappas och mammas välartade gosse.
En av brunos kompisar kunde inte hantera att jag inte var intresserad av honom och skröt inför sina kompisar att han fått mig i säng (URK! skulle inte vilja ta i krypet ens med skyddshandskat och munskydd! *ryyysss*) Så eftersom det är en liten by fick jag rykte att vara "lättvält".(Öh!?!? Jag var 28-29år och hade varit med 2 killar från byn, men då e man tydligen lättvält eller?). Detta sinnessjuka rykte hade Lars pappa hört och var minst sagt avogt inställd till mig. Detta blev vårat stående problem under de 4 år vi var ihop och sambos.
Nåja, jag hade jobb i Gällivare men företaget förlorade sin största kund och jag var bland de som fick gå i första gruppen. Och mitt och Lars förhållade var minst sagt rörigt och kämpigt. Så en knapp månad efter att jag fått sparken sprack vårat förhållande och jag fick packaihop och flytta till pappa. Numera är jag och Lars nära vänner vilket är skönt. Men hans föräldrar  kan fortfarande inte acceptera mig så jag får aldrig hälsa på om ngn av dem är där … *suck*
Jag flyttade till egen lägenhet i Malmberget i december men hade problem att få jobb.
Nåja nu går vi tillbaka till början lite. Vad hände med Bruno och hand andra dam?Hon flyttade upp från södra sverige med som familj och bosatte sig i den lilla byn. Jag såg henne ibland men tänkte inte desto mer på det. I slutet av mars fick jag anonyma sms: "Hallåpådej! har du spanat in nån snygging i gällivareän? Om inte har jag skvaller omen ledig!" Öh?tänkte jag vem skickar sånt till mig? Det kan inte vara någon som känner mig för då hade de ju vetat svaret redan,men detär ju någon som vet vem jag är i alla fall… jag grubbla ett tag och frågade sedan vem det var.( jag menade vem det var som smsa). Jag fick till svar: "Jag säger det sen han kanske blir sur för att jag skvallra. en gammal bekant som jag tror gilladig än" Nu blev jag ju riktigt konfunderad. Menade personen att det var någonjag kände som blivit songel och att han i hemlighet gillade  mig eller menade personen att det var någån jag haft ihop det med som ville ha mig tillbaka? OCh vem varpersonen som skickade? Så jag frågade igen vem det var osm skickade sms till mig. Denna gången fick jag till svar: " Om han får reda på att jag sagt nå blir han kanske sur på mej jag kan väl va hemlig ett tag?" Då började jag få nog och undrade varför i hela friden jag skulle var intresserad av att hitta en ny kille och vad i så fall den här personen hade med det hela att göra osv. Denna gången fick jag till svar: " Ja det är helt knäppt. ja säger sen vem ja e men råka höra att en viss person i *namnet på den lilla byn*  blivit singel"  Nu blev jag riktigt irriterad, för att inte säga arg. Jag har varit med två killar från den lilla byn. Den första var ett strul som jag än i dag skämsöver att jag var med och den andra var Bruno! INGEN som känner mig det minsta skulle ens överväga om jag var intresserad av att veta om någon av dem var singlar! plus detta irriterande fakta att varken eniro ellernågon av mina vänner kände igen nummret som smsen kom i från och att personen som skickavägrade talaom vem det var.
I mars behövde jag en praktikplats för jag hade slut på a-kassedagar. Jag var bekant med ägaren till Ica-butiken i den lilla byn och kollade med honom om jag fick börja där. Jag visste redan att den tjejen som Bruno gjort på smällen samtidigt som mig jobbade där, men henne hade jag ju inget emot, det var ju Bruno som gjort fel och burit sig åt som en första klassens rövhål. Veckan innan jag skulle påbörja min praktik fick jag dessutom reda på att de just separerat. Då fick jag ju oxå svar på vem den anonyme smsaren åsyftat när de beskrev en bekant som gilla mig än. Och jag blev förbannad igen. Som om jag NÅGONSIN skulle vilja ha med Bruno att göra igen!Inte en chans! urk!
Jag började min praktik och kom jätte bra överens med Brunos ex … Vi kan kalla henne för Maria. Det klicka direkt och vi prata och skratta och var allmänt på frestande för våran stackars chef. (sorry bossen men vi gillar dig ändå) Efter en vecka började jag få hot sms från anonym avsändare.
Smsen var i stil med – stick från byn din j*la h*ra, det finns ingen som vill ha dig här och det är rent äckligt att se dig flina upp dig ihopmed den andra subban där på butiken.
jag berättade det för chefen och han sa att kunderna verkade uppskatta  mig och han kunde itne tänkasig ngn som skulle skicka något sådant.Vi berättadeför Maria. Både Chefen och Maria tror att det är Bruno som skickat. Att han inte gillade att se oss ha kul ihop.Han var väl rädd vi skulle prata om honom.Som att vi skulle slösa tid på det!
En dag satt jag och Maria ensamma i butiken. Det var inga kunder och chefen var ute ett ärende så vi passade påatt ta en kopp kaffe och prata lite. Hur det nu var så kom jag på att jag kunde fråga henne om hon kände igen nummret påde anonyma sms jag fått i mars ( de om att detfanns någon som nyss blivit singel). Hon tog nummret och ….. Fortsättning följer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: